LIVET – LIndas VETerinärstudier

Så var det sista dagen på en småtrist vecka. Den fick iallafall ett trevligt avslut så nu hoppas jag att kommande blir bättre. Vi har redan hunnit till vecka 11 på terminen, vilket innebär att det bara är tre veckor kvar innan examensperioden börjar. Jag både gruvar mig och längtar. Det är skönt att helt kunna styra sina dagar själv utan att ha något schemalagt, fast samtidigt en väldig press med examinationerna. Avskyr fortfarande muntliga prov och det är det tyvärr mestadels som gäller här nere. I veckan ska jag dessutom ha redovisning i etologi. Som tur är så har jag fått ett högintressant ämne så hoppas på att det ska gå bra: ”Studies about reasons and therapeutic possibilities of feather plucking and self-mutilation in exotic birds”. Passar mitt fågelintresse alldeles ypperligt!

Veckan inleddes med credit test i radiologi som inte kändes jättebra. I tisdags hade hundarna gjort inbrott i köket och rivit ut soporna över hela lägenheten när jag var i skolan. Kul kul, eller not. Värst var att det försvunnit ca 150-200g russin. Eftersom russin (samt vindruvor) kan orsaka njurskador hos hund och det finns rapporter om små hundar som dött av en såpass liten dos som 2,4 gram/kilo kroppsvikt så åkte jag i ilfart till veterinären för att få hjälp med kräkning. Började med Raffa som var huvudmisstänkt och det visade sig att hon var skyldig, så Doris slapp. I torsdags morse hade telefonen råkat ladda ur batteriet under natten med den påföljden att jag försov mig och missade toxikologin. Det visade sig vara en lyckträff, för när jag skulle ge Virus frukost så upptäckte jag att han fastnat ganska allvarligt med näbben i en bjällra. Fick klippa loss honom och sedan fixera övernäbben för att med våld kunna lirka loss bjällran. Det lilla livet förstod nog att jag försökte hjälpa honom och höll sig relativt lugn. Gullepippis! ❤

Odågorna hos veterinären. Ingen reaktion på det första kräkmedlet, därför tvingades han sedera Raffa för att få henne att spy. Hon blev helt utslagen och var trött hela kvällen stackarn, men upp kom iallafall russineländena…

Igår när jag försökte adventsstäda här så drog dammsugaren sin sista suck, eller snarare ”poff”. Insåg att den har 14-15 år på nacken så det kanske ändå är dags att köpa en ny, men blä vilken tråkig utgift. Dock ett absolut måste när man har djur även om lägenheten inte är så stor. I övrigt känner jag ingen inspiration för vare sig jul eller advent än så länge. Lite grått och tråkigt ute idag så det är säkert en bidragande orsak. I år ska jag fira jul här i Kosice så kommer att ha gott om tid på mig att putsa fönster och göra julfint ifall jag ändrar mig. Förra året skrämde jag nog slag på slovakerna när jag fick upp mina adventsljusstakar. En slovakisk vän påpekade att det såg ut som i kyrkan och var lite rädd att gardinerna skulle ta eld. Han trodde det var levande ljus, hihi. Igår var det dags för det årliga norska Julebordet på tjusiga Hilton By Doubletree. På menyn stod broccolisoppa, vegetarisk risotto samt äppelpaj. Det är ju lite dåligt med svensk/norsk julmat här nere och just nu är abstinensen efter en skinkmacka och julmust stor. Här är några bilder från kvällen. Besparar er matbilder eftersom vare sig broccolisoppan eller risotton såg lika goda ut som de faktiskt var ;).

Kul för Tant Linda att få piffa till sig och tillhöra Selfie-generationen, det existerade ju inte i min ungdom.

Ungefär så här känner jag mig i finkläder och högklackat, men oj vad jag gillar det! Nån gång ibland 🙂

Vad har hänt annars i skolan undrar ni kanske? Ja, ett par prov har som sagt hunnits med. Skrivit en liten rapport om shelterbesöket. Kastrerat en honråtta, vilket var betydligt pilligare än detsamma ingrepp på hanvarianten. Makabert nog måste jag säga att jag hittills älskar kirurgiska ingrepp! Det är otroligt spännande och ger en riktig adrenalinkick. Att själv kunna söva ett djur, göra det man ska, sy ihop och sedan väcka upp det igen känns som magi.

Djuret vägs, dosering räknas ut och det sövs. Äggstockar och livmoder tas ut och sedan sutureras såret ihop i två lager. Bukväggen sys invändigt med ett material som absorberas av kroppen och det yttre hudlagret med stygns som sedan tas bort när såret är läkt. De suturer som syns på råttan längst ner till har jag gjort. Mycket nöjd även om det är en lång väg kvar att gå mot perfektionism 🙂

Fick också bevittna en endoskopi av detta vackra djur:

En panterkameleont med fantastiska färger.

På den praktiska farmakologilektionen fick vi tillreda lite salvor och krämer från scratch. Lite som att laga mat. Kul!

Dålig bild, men till vänster syns mitt senaste prov med 90% rätt och till höger min kära miniräknare från anno 1993. I mitten arabiskt gummi som används som förtjockningsmedel.

Ja, det var väl ungefär det hela. Nu har jag undvikit patofysiologiplugget in i det längsta så nu finns det inga ursäkter. ”Bara att börja” som någon skulle ha sagt! Fast jag borde köpa bläck till skrivaren först. Och ev. en dammsugare så jag överlever veckan utan allergichocker.

Ha en trevlig första advent!

Då var det fredag igen. Eftersom det är min ”hatmånad” november så är jag nöjd med att veckorna flyger iväg. Tror bestämt att jag vill bo någonstans där det är 20-25 plusgrader hela året när jag blir stor.

Vad har då skett denna 8:e vecka på terminen kanske ni undrar? Tja, förra helgen var vi på handbollslandskamp Sverige-Slovakien. Hade inte så stora förväntningar innan, men jag måste erkänna att det var något av det mest spännande och roliga jag gjort på länge! Det var strid på kniven ända till slutet även om Sverige helt dominerade i början. Vi vann till slut med 21-17 så vi skandinaver var väldigt nöjda med att det lönade sig att skrika sig hes. Efteråt gick jag och min kära vän Anna ut och tog några drinkar på stan vilket var länge sen sist nu. Vi hade en supertrevlig kväll med mycket prat som avslutades med sedvanlig pizzaslice för 1€ på vägen hem. Just detta sociala liv är något jag verkligen saknat hemma i Sverige. Älskar att man kan vara så spontan här nere och att allt är så prisvärt. Ikväll hade jag tänkt gå med ett helt gäng ut på bio, men avbokade det. Har en förkylning i kroppen och ville bara softa hemma i soffan efter att ha varit ute en hel dag. I morse gick jag en längre promenad med mina vovvar innan det blev dags att åka på studiebesök till sheltret för hemlösa hundar. Jag har länge förfasat mig för det eftersom jag varit rädd för att få med mig en massa hundar hem. Lyckligtvis klarade jag mig undan detta även om det fanns en hel del jättefina och trevliga individer där. Eftermiddagen och kvällen tillbringades sedan i stallet, precis som i gamla tider. Inspirationen och ridglädjen är verkligen tillbaka nu 😀

Fina, goa shelterhundar i väntan på bättre tider. (OBS, ej misskötta gatuhundar utan sådana som inte kunnat stanna i sina tidigare hem).

Handboll – såååå kul! HEJA SVERIGE!!!

Favoritplatsen just nu!

Annars så har väl skolan rullat på utan några större missöden. Veckans credit test i farmakologi kändes bra, men å andra sidan har jag lärt mig att det aldrig är någon garanti. Nästa vecka bjuder nog på lite större utmaningar då vi ska skriva hela recept på latin, inklusive instruktioner till apotekarna hur de ska blanda ihop preparaten. Något som man gjorde på typ 1800-talet hemma, suck. Känns helt onödigt. Tänker dock att ”kunskap aldrig är tung att bära” så det är lika bra att bara plugga på och se glad ut. Världen ser ju trots allt lite annorlunda ut utanför Sverige och det är nog inte helt fel att vidga sina vyer.

Mystiska saker sker i toxikologin på torsdagsmornarna…

Kromatografi

I övrigt har det varit en lite tung period. För några veckor sedan gick min fd. svärfar mycket hastigt och oväntat bort och igår så var det begravning. Även om vi inte haft så mycket kontakt sedan separationen så kommer familjen alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. De var ju en stor del av livet i sju års tid vilket inte går att komma ifrån. Har saknat dem mycket mer än min före detta sambo och detta rev upp gamla sår. Ikväll tänder jag ett ljus och låter tankarna vandra.

Avslutar med något positivt – en bild på min uppfödning Ice som jobbar hårt med sin räddningshundsträning där hemma.

Han ser rätt liten ut där han sitter på helikoptern

Önskar alla en fin helg!

Kan man tänka sig, det blev ett blogginlägg ikväll igen.

Inte för att jag har så jättemycket att rapportera egentligen. Vi har haft lite höstlov här, så har fått njuta av fem sammanhängande dagars ledighet. Sedan förra inlägget har jag hunnit ha fyra credit tests varav tre kändes bra. Senast idag hade vi prov i toxikologi (läran om gifter) och det fick vi svar på direkt. Skönt ju mer man kan bocka av! Har fått mig en del goda skratt under tiden jag har hårdpluggat. Djuren är inte så imponerade när jag bara sitter och läser. Hundarna tar det dock bättre än papegojan, som rent ut sagt tycker att jag är skittråkig. Man får verkligen vakta sin tunga nu när han börjat snappa upp fler och fler ord. Vad sägs om följande långa mening som oväntat kom från papegojburen? ”Tyst nu! Tyst med dig Virus! Heeej. Hej Virus! Kokooo. *Busvissling*. Dooooris! Vagördu? *Hånskratt*”

Imorgon har vi kompledigt i etologin, vilket för mig innebär långhelg. Även om jag bara gått en dag i skolan denna vecka så är känslan ungefär så här efter långa lektioner utan raster:

Det är inte bara en lång skoldag inklusive prov som gjort mig lite sliten. Idag har vi även fått göra våra första kirurgiska ingrepp: kastrering av råttor. Hurra! Äntligen något mer praktiskt! Bortsett från mina fumliga suturer så gick det riktigt bra – dessutom överlevde patienten. Säkert betydligt lättare på ett större djur. Det är ju lite pilligt att hantera ett djur som väger 104 gram, speciellt när man ska räkna ut doseringen av medicinerna inför anestesin. Det krävs att man späder ut substanserna för att enklast få till så små doser. Idag använde vi oss av en kombination av Ketamin och Xylazin som injicerades peritonealt (i buken), vilket ger en snabbare effekt än om man administrerar det intramuskulärt. Snabbast går det såklart intravenöst, men det är inte helt lätt på en liten mus eller råtta. De var inte så lättsederade så vi fick underhålla med Isofluran-gasnarkos under tiden våra långsamma nybörjarfingrar arbetade. Kul och spännande!

Trots att patienterna var så små så hade de rejält tilltagen ”utrustning”. Ett solklart fall av PLÄP = Pung Längre Än Penis. En klar fördel i detta läge! Ber om ursäkt för mitt slarviga hår. Självklart skulle det varit uppsatt under operationen men det glömdes helt av.

Lovet inleddes med att hämta hästen från Hrabusice. Även om jag skulle säga att hon inte är 100% inriden ännu så känns det väldigt skönt att ha henne nära. Får fortsätta träningen själv så gott jag kan helt enkelt. Har hunnit rida henne ett par gånger i skritt och trav på det nya stället, men hon kändes lite osäker så jag tar det försiktigt. Till våren tänkte jag utnyttja min vinst från paintföreningens lotteri och betäcka henne med Show Stop N’ Spook. Min förhoppning är att det ska resultera i en spektakulär (och dyr!) fölunge som ska finansiera hennes resterande tid här. Hursomhelst så blir det mycket billigare att ha henne här än i Sverige, speciellt eftersom jag sparade in på transportkostnaden då jag körde ner henne själv hela vägen via Tyskland och Polen.

Show Stop N’ Spook      Foto: Anne Svensson

Imorgon ska jag åka och byta till vinterdäck på bilen. Än så länge är det ingen vinter i sikte utan ganska skönt höstväder med en 7-10 grader varmt på dagarna. Behöver dock kolla upp varför bilskrället envisas med att läcka olja, så då är det lika bra att vinterdäcken kommer på också då. Ogillar skarpt att dubbdäck inte är tillåtna här. På lördag är vi ett gäng svenska/norska tjejer som, hör och häpna…ska gå på handboll Sverige-Slovakien. Bollsporter har aldrig varit någon favorit här sedan jag var barn och spelade fotboll. Däremot tror jag det kan bli skoj att få vara lite patriotisk nu när man är utomlands och hjälpa till att heja fram Sverige till vinst. Min klasskompis pojkvän spelar i det svenska landslaget men tyvärr blev han inte uttagen till just den här matchen. Alltid kul att testa något nytt iallafall och jag ser fram emot att vidga mina vyer ännu mer.

Slovakien – nästan som hemma fast borta :). Bild från helgens tur med Pälsbarna. KÄRLEK!

Halloween hos Familjen Annorlunda

Nedan följer några bilder från invigningen av den årliga Hubertusjaktritten på skolan. Det var första gången jag såg det i år. En pampig tillställning med tal av rektorn, tjusiga vagnar och traditionell blåsorkester. Till och med den ridande polisen deltog.

Rektorskan håller tal

Några av deltagarna, uppställda framför mikrobiologibyggnaden

Ja, detta är väl en liten bråkdel av det jag pysslat med sedan sist. Med detta inlägg önskar jag alla läsare en trevlig helg, för det tänkte jag ha!

Kanske dags att göra ett par uppdateringar på den här bloggen kanske? Känns inte som detta med bloggande är min starkaste sida. Tur att det inte är det jag ska försörja mig på i framtiden 🙂

Vad har då hänt under det gångna året undrar ni kanske? Well, jag har läst färdigt hälften av kurserna i det fjärde året plus den förbaskade genetiken. Det gick till slut, efter att jag ansökt om att få byta examinator. Den käre ”originalprofessorn” var nämligen fast besluten att jag skulle stryka och failade mig sex gånger. Men, skam den som ger sig! På sjunde försöket och med ny professor gick det finfint. I år ägnar jag mig åt de resterande kurserna: patologisk fysiologi, radiologi, farmakologi, parasitologi och toxikologi. Till våren blir det bl a patologisk anatomi, epizootologi och likande spännande kurser. Det har även tillkommit ett par nya: Animal ethology (läran om djurs beteenden) samt Diseases and breeding of game and fish. Lite trist att behöva läsa ännu mer om fisk, men eftersom jag har lust att jobba en period som fiskveterinär i Norge i framtiden så är det kanske bra. Utöver detta läser jag även Diseases of small mammals & laboratory animals som extra tillvalskurs, så jag har lyckats fylla ut schemat rätt så bra ändå. Det sistnämnda är en kurs som jag tycker mycket om, med en engagerad och duktig föreläsare. Vissa lärare sitter bara och läser innantill från sina powerpoints under lektionerna vilket enligt mig är själsdödande att lyssna på. Har ju blivit bortskämd med väldigt inspirerande och kompetenta lärare på de svenska utbildningar jag gått. Det blir en enorm skillnad när någon varvar teori och praktik, när det händer saker och man får vara delaktig. Förra veckan fick vi t ex. spola tårkanalerna på kaniner och lära oss hur man hävlar/extraherar ut långa gnagartänder. Vi fick också lära oss om olika bettfel och hur dessa åtgärdas. Mycket spännande! I övrigt rullar det på i vanlig ordning. Snart har halva vecka 5 passerat och credit testen börjar närma sig. Nästa vecka har jag patofys credit på måndag samt radiologi och farmakologi på tisdagen.

En annan spännande sak är också att hästen äntligen är här i Slovakien! Hon har varit på inriding sedan mitten av augusti och i slutet av månaden ska jag flytta henne till en lösdrift här i Kosice. Som jag gläder mig! Vilken lycka att äntligen kunna sitta på bebishästen som varit i min ägo sedan hon var bara ett par dagar gammal. Känns väldigt bra att kunna träffa henne när jag vill och inte bara ett par månader om året. Fördelen med lösdrift är också att jag slipper få dåligt samvete om jag inte är där varje dag. Hon får det hon behöver i form av utevistelse och rörelse, med flockliv i enorma hagar samt fri tillgång på grovfoder.

Jag och Pixie (Remedys Tough Jewel, American Painthorse född 2013) på KAM Quarter Horses i Hrabusice. I bakgrunden skymtar de vackra Tatrabergen. Detta ställe ligger precis vid nationalparken Slovensky Raj, eller Slovak Paradise som det kallas på engelska. Jag är böjd att hålla med – helt klart ett av paradisen på jorden!

Over and out för denna gång så hoppas jag att det inte tar ett helt ÅR innan jag skriver igen.

/L

Då var det söndag och snart dags att sparka igång den 4:e veckan på höstterminen. Detta går lika fort som vanligt och nu är det alltså bara 10 veckor kvar av denna läsperiod.

Inför den här helgen hade jag inte direkt några planer förutom det sedvanliga pluggandet som man aldrig kommer ifrån. Behövde också åka och shoppa lite hundmat etc. så igår blev det en tur till stora Tesco. Väl där så råkade det bli en del mat till mig också och jag kände mig riktigt inspirerad att laga till något gott till kvällen. Hann dock inte mer än  komma hem så hörde mina nya svenska vänner av sig och undrade om jag ville följa med ut och äta. Det tackade jag såklart inte nej till. Alltid mysigt med ett litet avbrott från vardagen och slippa sitta ensam hemma vecka efter vecka. Vi gick till Napoli, igen. Det är en italiensk liten restaurang belägen på huvudgatan Hlavna där de har riktigt bra mat till bra pris. Dessutom den avgjort godaste tiramisun jag någonsin ätit! Detta var tredje gången jag var där på bara ett par veckor. Går lite trögt att komma igång med den omtalade dieten, men får väl helt enkelt kompensera genom att röra på mig lite mer. Man lever ju faktiskt bara en gång och då är det lika bra att göra det ordentligt anser jag :). Efter en trevlig kväll med tjejerna så gick jag vidare till en liten pub/bar där jag mötte upp ett gäng från klassen samt några av ”mina” rugbykillar som jag brukar hjälpa med lite fysioterapi emellanåt. Det blev en ganska sen kväll med många skratt, så jag har varit lite trött idag. Ändå känns det som om jag har fått gjort allt jag tänkt den här helgen. Har städat hela lägenheten, tvättat en del tvätt. Tränat Virus att ha sele på sig, vilket gick över förväntan bra. Tyvärr har det varit kallt och blåsigt hela helgen så han fick bara följa med utanför dörren och se den stora världen en snabbis. Planen är att han ska bli så trygg med selen och mig att han ska kunna följa med ut på hundpromenaderna när vädret tillåter. För mig känns det inte rätt att vingklippa en fågel och beröva den flygförmågan, så därför får det bli sele istället.

Jag har också läst lite inför den kommande veckans credit tests i anatomi och nutrition. Ikväll blir det en sen middag bestående av en magisk älggryta som puttrar på spisen. Improviserade lite i vanlig ordning och brynte lite grytbitar av älgfransyska, morötter och lök i en stor gryta. Kryddade med salt, svartpeppar och lite ingefära, sedan på med lite buljong, en pressad vitlöksklyfta, en skvätt chilisås. Lät det koka en bra stund innan jag la i grön paprika och champinjoner i bitar samt en del grädde. Smakade av med soja och rödvin och sedan har det fått koka en stund till. Kände mig inte sugen på potatis så det fick bli ris till. Det luktar åtminstone väldigt gott så jag tror inte jag blir besviken. TACK Claes för allt älgkött! Inte dumt att ha en ”jägarpappa i plast” ibland 😉

Ha en bra vecka!

Hej kära läsare!

Efter en längre tids torka här på bloggen insåg jag att det var dags att sparka liv i den igen. Visst har jag haft osannolikt mycket att göra den här våren och sommaren med betydligt viktigare saker att fokusera på, men nu finns det inte längre någon ursäkt. Blogga ska jag, så det så!

Hur sammanfattar man enklast ett halvår? Tja – inte så mycket har förändrats egentligen. Jag har hunnit bli ett halvår äldre och förhoppningsvis lite klokare. Har kämpat och lagt ner min själ i olika projekt under det här året som gått. På vissa områden har det rönt framgång – på andra inte. En av mina bästa/sämsta egenskaper är att jag kan vara ohyggligt envis när det är något jag verkligen vill, men ibland räcker det inte. Mitt första år som veterinärstudent har gett mig många insikter. Bland annat den att det ibland inte hjälper hur mycket du än vill ifall inte andra personer vill lika mycket ;). Detta skedde bl a i den beryktade genetiken vilken endast har medfört problem från början till slut! När jag väl släppte taget om min rädsla för examinationer så klarade jag av alla i en rasande fart på väldigt kort tid. Tjoff tjoff tjoff! Tyvärr hjälpte inte det med genetiken där jag hunnit få så många negativa upplevelser under året att jag visst blev helt blockerad när det kom till inlärning. Alltså blev jag tvungen att gå om den eländiga kursen, vilket innebär att det blir ett extra år här nere i Kosice. Lyckligtvis får jag fortfarande ta en del kurser från det fjärde året och får därmed dela upp det på två år. Både bra och dåligt. Bra eftersom schemat är helt sinnesjukt med lektioner mellan 07.15-18.10 och många riktigt tunga kurser som kräver mycket läsning och arbete utöver skoltid.  Dåligt eftersom jag hinner bli ännu ett år äldre innan jag får komma ut och jobba samt förlorar min älskade klass. Men det blir väl som det ska? Någon mening måste det ju finnas med detta också?

Räddningen är iallafall att jag och hundarna äntligen hittat en annan lägenhet och slipper Skokartongen. En stor 1:a på 54 kvm med en helt EGEN trädgård, med grill och fruktträd!! Vi trivs oerhört bra här trots allt även om jag såklart saknar vänner, familj och min lilla fläckiga häst där hemma. Vi har också fått ett nytt tillskott till flocken: en Kongopapegoja (Poicephalus gulielmi gulielmi) som jag döpt till Virus, hihi. Har alltid tyckt om fåglar och alltid velat ha en goja, så nu var det dags. Han är en otroligt charmig liten bebis på knappt 4 mån så jag har fått en del att jobba med där. Just nu gör jag mitt bästa för att lära känna honom ordentligt och ge honom en bra ”uppfostran” inför framtiden. Det är nämligen inte bara att köpa sig en papegoja och tro att allt ska fungera, utan de är lite som hundar och kräver en del träning. Sommaren tillbringades både i Slovakien och hemma i Sverige. Större delen bestod av läsning och ångestfyllda examinationer, men även mycket jobb och lite nöjen. Tack vare världens bästa vänner var det också möjligt att ha en efterlängtad valpkull på Raffa. Mer om den finns att läsa på min kennelhemsida http://www.skattegardens.cybersite.se. Planerar att uppdatera även den inom kort med lite nya bilder på valparna med mera.

Sedan jag kom tillbaka till Kosice så har jag hunnit ha besök av min fina vän Louisa som jag känt sedan stenåldern. Vi hann med en del nöjen i form av restaurangbesök med god mat och en fantastisk utflykt till Tatrabergen i Polen! Se bilder. I skolan är det sig ganska likt förutom att jag har ganska få ämnen och inte så mycket lektionstid de närmaste två åren. Det är rätt skönt eftersom det ger mer fritid och tid till läsning. Har också kunnat hjälpa ett gäng studenter med lite fysioterapi och massage vilket är superkul! Nyttigt att få hålla igång de kunskaperna också så de inte helt glöms bort bland allt veterinärmedicinskt som jag numera matar min hjärna med. Detta år kommer jag att avsluta de påbörjade kurserna i anatomi och nutrition. Utöver dessa och genetiken så har jag också två nya ämnen: clinical diagnostics, diseases and breeding of reptiles samt parasitologi. Det sistnämnda är en väldigt tung och krävande kurs, medan clinical diagnostics däremot ger en härlig känsla av vad framtiden kommer att innebära. Helt underbart att äntligen få göra något praktiskt och få lite verklighetsförankring, för NEJ – trots alla uppoffringar så ångrar jag mig fortfarande INTE! Den här utbildningen känns fortfarande 100% rätt och är precis vad jag velat göra hela livet, även om det stundtals är precis så tufft och krävande som jag förväntade mig att det skulle vara.

En sak som gör det ännu tuffare är att CSN inte tillåter mer än 12 terminer med studielån, så från och med i år måste jag hitta en annan lösning på finansieringen eftersom jag har lånat till mina tidigare examen. Känner du dig manad att sponsra med ett litet bidrag till de kommande fyra åren får du mer än gärna swisha valfritt belopp till 0738-260428 alt. kontakta mig för kontouppgifter. Enbart terminsavgiften ligger på 7500€ per år, så all hjälp mottages tacksamt!

    meeeen……     😀

Här kommer lite bilder i vanlig ordning.

          C-kullen till vänster och deras mormor Doris till höger – nybliven SVENSK VILTSPÅRSCHAMPION, här tillsammans med domaren som gav henne det sista 1:a priset i Öppenklass. Duktiga älskade Doris.

Finfrämmande från Sverige.

St. Elisabeth Cathedral (Dóm sv. Alžbety) i fullmånens sken. Alltid lika vacker.

Lille Virus :). Och nej, jag har inte gjort några mer misslyckade frisörbesök utan håret är bara uppsatt.

Mina fyrbenta kamrater. Som ni kan se så börjar liten till höger bli stor och har fått prova på skogspromenad med människa på ryggen för första gången. Hurra!

Avslutningsvis några bilder från den sista tiden i skolan. (Mamma, du kan låta bli att scrolla ner så slipper du se bilder från reptil-dissektionen 😉 )

Ha en trevlig helg!

Pizza och spelkväll med klassen. Till förrätt Shay’s goda hummus med grönsaker och bröd. Yummy!

Diseases of Reptiles….

………………………………………

En sköldpaddas skal är verkligen stenhårt!!

That’s all for today folks 🙂

God förmiddag världen!

Här kommer ett inlägg i väntan på matleveransen från Tesco. Har upptäckt fördelarna med Shop Online när man har mycket att göra. Dessutom så blir det inga onödiga impulsköp i affären heller så på det stora hela så tror jag att det lönar sig att betala 1-3€ extra för att få det levererat ända hem till dörren. Hade egentligen beställt det till igårkväll. Trodde jag. Tyvärr hade min smått stressade hjärna glömt att bekräfta bokningen i torsdags så här väntades helt i onödan.

Vad har då hänt sedan sist undrar ni kanske? Jo, jag har haft ett par studiebesök samt hunnit med sisådär fyra credit tests och en final. Den sistnämnda var den beryktade genetiken som tycks förfölja mig. Ca halva klassen strök på denna, så därför blev jag jätteglad när jag lyckades få tre relativt lätta frågor. Ett tag trodde jag till och med att det skulle gå vägen. Tog mig igenom den första frågan och alla basics kring nummer två, sen fick jag totalt hjärnsläpp när professorn ville veta minst tre sjukdomar som är kopplade till X-kromosomen. Just då blev huvudet precis tomt och kom bara ihåg en även fast jag kunde alla bara några timmar tidigare. Men sånt är livet, så det var bara att tacka för sig och gå ut genom dörren och hoppas på bättre lycka nästa gång. Systemet här är helt annorlunda mot hemma i Sverige. Här gör du först ett eller flera mindre prov under kursens gång och sedan avslutas det med slutexamen på hela kursen. Den här gången hade vi fått 80 frågor (topics) att läsa in och sedan fick vi tre stycken random som vi skulle redogöra muntligt för, därefter ligger ens öde helt i händerna på professorn.

För två veckor sedan arrangerades det en Behaviour Weekend på skolan med inbjudna experter, forskare och veterinärer som arbetat praktiskt inom detta fascinerande område under väldigt många år. Under helgen diskuterades vanliga problem som folk har med sina hundar, katter eller hästar. Just beteenden är något som intresserat mig länge och för några år sedan läste jag 10 hp i Hästens beteendebiologi på SLU. På hästsidan tillförde det alltså inte så mycket nytt, men när det kom till hund så fick jag verkligen en tankeställare. Under hela mitt liv har jag fått lära mig att vara en ”flockledare” för mina hundar. Se hur det fungerar i vargflocken är en mening man har hört oräkneliga gånger. Likaså att du måste visa vem som bestämmer och se till att hunden inte tar över. Av någon anledning har jag aldrig haft något direkt problem med mina hundar. Alla har varit väldigt lyhörda och trevliga individer så som tur är så har det inte behövts några tuffare tag med dem. Jag har aldrig heller känt något behov av att dominera dem annat än när mina tikar rykt ihop och slagits. Nu har jag insett att det inte alls är något som har med mitt så kallade ”ledarskap” att göra utan helt hormonellt betingat eftersom det endast sker vid skendräktighet efter löp, dvs. en förändrad hormonbalans gör att tiken är mer egoistisk och beredd att försvara sin egen kropp och resurserna runt omkring. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg att gå igenom allt som togs upp i kursen, men kontentan av det hela är i alla fall att vi hundägare generellt är mycket bättre på att bestraffa oönskade beteenden hos våra hundar istället för att belöna de bra. Detta kan vara lite vanskligt eftersom alla beteenden våra djur uppvisar har ett syfte och ofta missar vi signalerna eller än mer vanligt: totalt feltolkar dem! En hund är inte en varg. Det är ett domesticerat djur med väldigt hög tröskel för aggression jämfört med sina vilda släktingar. Därför går väldigt många beteenden ut på att undvika situationer som hunden uppfattar som hotfulla och det är där vi ofta gör våra felbedömningar. Skulle kunna skriva spaltmeter om detta men har varken tid eller utrymme för det just nu. Den som är intresserad av att läsa mer hittar lite info här: http://www.kendalshepherd.com/the-canine-commandments/

Kendal rekommenderade också att börja belöna sina hundar mer i vardagen, även för de beteenden man redan tar för givna att hunden kan för att befästa dem och stärka relationen. Detta har jag nu provat i två veckor och OJ vilken skillnad på hundarna! De är mycket uppmärksammare på vad jag gör eller säger nu. Bjuder mer på önskade beteenden, söker mer ögonkontakt. Raffa har till exempel haft jobbigt med småhundar som gör utfall och skäller på henne, men istället för att korta upp kopplet och säga till henne att uppföra sig har jag nu börjat belöna henne så fort hon ens ser en annan hund, innan hon börjar spänna upp sig. Jag har också ökat avståndet för att minska ”hotbilden” och upplever enorma framsteg på kort tid jämfört med min ”ledarmetod” som jag körde med innan.

De glada nyheterna som jag lovade att rapportera om i det föregående blogginlägget gick inte som planerat. Planen var att Raffas syster Lava som jag har avelsrätt på skulle ha parats, men tyvärr missade vi höglöpet så det får vänta tills vintern istället. Detta gör mig såklart inte mindre sugen att para Raffa med någon tjusig europeisk stjärna istället. Problemet är att hon troligen kommer att löpa i juni och då blir tajmingen inte så bra med skolan. Hade gärna velat prova att kora henne innan också så mest troligt kommer det inte att bli av. En glad nyhet är att deras bror Buster klarade korningens mentaltest på annandag påsk och snart kommer att ha titeln KORAD. Påsken ja, den blev för övrigt ett kapitel för sig. En annorlunda påsk som firades i ensamhet, utan påskmat och med halvtaskigt väder och läsning upp över öronen. Just vid storhelger är det lite extra jobbigt att ha valt att gå en annan väg i livet, utan familj osv. Av en slump när jag slösurfade runt på nätet så hittade jag en intervju med E-type. Han är också en person som inte följt mönstret och som verkar brinna för sina djur och det han gör. Känns dessutom som en genuint trevlig människa och det slog mig att han nog är en sådan som det hade varit kul att lära känna. Alltså: Martin – om du läser detta så bjuder jag gärna på kaffe ifall du har vägarna förbi Slovakien, haha!

I övrigt snurrar allt på som ett ekorrhjul. Insåg att det bara är fyra veckor kvar av terminen innan examensperioden tar vid. Otroligt mycket som ska hinnas med, en evig kamp att behålla fokus och kunna prioritera det viktigaste. Förmodar att mina vänner hemma i Sverige kanske känner sig lite bortglömda, men tro mig, det är ni inte. Tiden räcker bara inte till att göra allt man vill. Jag försöker att prioritera vila och återhämtning så snart jag har möjlighet. Konstigt nog så har jag inte samma energi som när jag var 20 och förstår inte riktigt hur det gick till?? Det förekommer dock att elever inte klarar pressen och hoppar av oavsett ålder och jag tänker inte bli en av dem. Då sänker jag hellre kraven på mig själv och tar ett lite sämre betyg och ser till att må bra. Hälsan, envisheten och viljan att kämpa varje dag är det viktigaste för mig även om saker inte alltid går som planerat.

Här kommer lite bilder:

Lite tänkvärda saker från kursen. Längst upp på The Ladder of Aggression ska det stå Biting, men fick inte med det.

Studiebesök på Aqua-Terra uppe i dorms. Oj vad jag saknar att ha akvarium ibland!

Inte fullt så trevliga bilder från äggindustrin…  Såhär lever produktionshönsen i 72 veckor innan de slaktas. Ärligt talat så förstår jag inte hur människan är funtad som ens kom på detta system :/. Saknar mina lyckliga hönor och deras fantastiskt goda ägg också.

Hundhållningen skiljer sig också markant från Sverige. Jag hoppas innerligt att detta bara är en tillfällig förvaringsplats av hundarna, men en del avföring i burarna tyder på att det kanske inte är så…

Några gladare bilder för att muntra upp får det allt bli! Till vänster ser ni enorma paddor och en enormt stor mängd ägg. Ett säkert vårtecken. Ett annat säkert vårtecken är att Doris gärna kunde tänka sig ett dopp i ån :). Men det fick hon inte för sin elaka matte.

Lite nöjen har det också hunnits med. Middag med klassen som slutade med överraskningsfest på ett av uteställena för en kille som fyllde år. Selfies är ju populärt i dagarna så jag slänger med en sådan också, så ser ni att jag lever 😉

Gulasch! 🙂

Mys i vårsolen och plantering av solrosor 🙂

Bästa pluggsällskapet!

Sist men inte minst – några visdomsord på vägen 🙂

Önskar alla en härlig helg!!

Dags för några rader på bloggen igen.

Sedan sist har det hunnits med ett studiebesök på mjölkgård, fyra credit tests samt en presentation. Jag var lite extra nervös för det sistnämnda men lyckades vända det till något positivt. Känns som att det lossnar mer och mer och skulle jag utsätta mig för det varje dag så skulle jag säkert till och med börja tycka att det är kul. Det märkliga är att jag var en riktig ”teaterapa” i min ungdom och älskade att stå på scenen oavsett om det skulle sjungas, spelas eller vara något annat uppträdande. Tyvärr gick detta över i tonåren, men jag tror fortfarande hellre jag skulle spela en trudilutt eller sjunga en liten sång istället för att hålla föredrag om jag fick välja, haha! I övrigt hade jag en extremt lugn och stillsam helg och dessutom en hel veckas paus från Facebook ;). Det roligaste som hände var att jag bokade flyg till Amsterdam några dagar i sommar för att träffa min käre vän David från Boston som kommer dit på semester. Har inte träffat honom på snart 3 år så jag ser verkligen fram emot detta! Hemresan går via London så jag tänkte passa på att stanna över en natt där också och ”göra stan” – med eller utan sällskap, vi får se. Känner mig som ett barn på julafton när jag tänker på det. Är det något som gör mig genuint lycklig förutom hundvalpar, fölungar etc. etc. så är det att ha en flygbiljett bokad och en ryggsäck på ryggen. På väg mot nya mål och nya äventyr 😀

Solen skiner i Slovakien och vi har haft några riktigt sköna dagar med runt 15 grader varmt, så det har blivit en del extra turer med hundarna. Börjar äntligen hitta tillbaka till motivationen att leva lite sundare och ska göra mitt bästa för att det ska hålla i sig. En annan trevlig sak som hänt är att jag blivit kontaktad av en svensk tjej som också läser här nere. Hon hade hört att jag är equiterapeut och vill att jag ska ta mig en titt på hennes häst. Självklart gör jag gärna det och jag kan knappt vänta till att få ha lite hästkontakt igen. Har fått bilder på min lilla Fläckiga där hemma och längtar efter att få träffa henne igen. Livet utan hästar är väldigt ovant och frågan är om jag någonsin kan bli avvand? Fast det vill jag ju inte ändå. En gång hästmänniska alltid hästmänniska, på ett eller annat sätt.

Idag har vi som sagt haft credit test i mikrobiologi samt anatomi. Det gick finfint så jag tänkte bjuda på lite bilder från de praktiska lektionerna efteråt. Nu blir det till att pyssla lite i lägenheten och svänga ihop lite mat innan det är dags att börja om med läsningen. Nästa vecka har vi prov i fysiologi, anatomi och nutrition. Ett evigt ekorrhjul, men ååååh vad jag är nöjd när jag inser att det faktiskt går om man vill! En dag i taget, en vecka, en månad och plötsligt har det redan gått ett år. Lite läskig tanke men vi är faktiskt redan halvvägs genom vecka 6 vilket snart innebär halvtid på den här terminen. Kan inte fatta att jag redan bott här nere i ett drygt halvår. Tiden går visst fort när man trivs med livet.

Nyfiken kviga på gårdsbesöket

Bakterier, bakterier och lite fler bakterier…

En av dagens händelser på mikrobiologin: färgning av Mycobacterium och Brucella

Kan någon gissa vad detta är?? Det är ett histologiskt preparat från de ”ädlare” delarna av en hanhund. I mitten ser ni Os Penis, dvs. ett ben i självaste penis, här i form av ett mindre mörklila parti. Det hade ni aldrig kunnat tro va? 😉

Och detta då…? Påskägg eller?? Vackert mönster iallafall – ännu en ädel kroppsdel från ett handjur. I detta fall en tjurtestikel.

Djupt försjunkna i de manliga reproduktionsorganens mysterium.

Mitt andningshål!

Promenad vid kanalen

Sedan har jag såklart varit ute med hundarna också. Ut på tur aldrig sur :). Favoritstället är fortfarande fälten och skogarna uppe vid zoo. Härlig utsikt och underbara vidder. Love it! Så tacksam för att jag blev guidad dit upp i höstas. Fast det är rätt fint i stan också speciellt nu när det varit så varmt och soligt.

Detta var allt för den här gången. Hoppas ni har överseende med att jag inte fick ordning på den sista textsnutten. Innan nästa veckas slut hoppas jag på att kunna komma med lite spännande nyheter och uppdateringar av min gamla hemsida http://www.skattegardens.cybersite.se.

Ha en fortsatt fin vecka!

Har varit dålig på att blogga det sista. Våren är här och skolan har dragit igång med besked. Vi har som vanligt credit tests i anatomi varje vecka. Imorgon är det credit test i histologi, så detta blir ett snabbt inlägg mitt i läsningen. På tisdag ska jag även ha presentation i fysiologin – Artificial reproduction in flock animals. Ämnet är intressant men jag förfasar mig verkligen över att hålla föredrag på engelska! Tur att klassen är liten och består av snälla människor. Det är bara att bita ihop och göra det helt enkelt och hoppas att jag inte svimmar.

I övrigt rullar det på. Har varit ganska krasslig med feber och snuva de senaste veckorna men börjar äntligen bli lite bättre. Bara en envis hosta och förlamande trötthet som dröjer sig kvar. Det har alltså varit ganska så lugnt på de flesta fronter. Lite turer i skogen med hundarna samt lite spårläggning. Har varit väldigt sugen på att se vad brukshundklubben här har för aktiviteter men har blivit varnad för att träningen sker med hårdare metoder vilket inte alls passar varken mig eller trubbnäsorna. I fredags blev det utgång och maskeradfest på en av de större nattklubbarna i stan. Det var en judisk högtid som kallas för Purim som firades. Hade aldrig hört talas om detta innan men tänkte att det kunde vara skoj att testa. Det blev ganska livat med fördrinkar uppe i dorms (studentbostäderna) och efter att ha varit sliten hela helgen kan jag bara konstatera att jag är alldeles för gammal för att hänga med i ”ungdomarnas” tempo, haha. De få gånger jag väl går ut så föredrar jag helt klart lugnare tillställningar. No more nightclubs for me! :P. Den senaste tiden har jag intalat mig att jag blivit en stadsmänniska och visst stortrivs jag med det bekväma livet i stan och närheten till allt: affärer, bio, restauranger, gymmet – när jag nu ska bli frisk så jag orkar träna.  Men nu när våren kommit så saknar jag ändå livet på landet. Tystnaden. Att kunna sitta på altanen med en kopp kaffe. Hänga ut tvätt på tork utan att den luktar avgaser. Att gå runt och påta i rabatterna och se vad som är på väg upp. Se hönorna gå och sprätta. Hästarna som fäller vinterpälsen och njuter i vårsolen. Stanna upp och prata med grannen vid postlådan och alla de där små sakerna i livet. Falukorv och makaroner till middag och sådant typiskt vardagstråkigt som man aldrig lade någon större vikt vid när man var mitt uppe i det.

När det gäller skolan så är det ungefär samma tempo som under höstterminen, bortsett från att några av de gamla kurserna har ersatts med nya. En otippad favorit så här långt är ”Diseases of Bees”. Bin är verkligen otroligt fascinerande små varelser och läraren är en av de bättre vi haft här nere. Det är lätt att ryckas med av andras entusiasm! I framtiden blir det nog ett par egna bikupor tror jag. Men först så är det dock full fokus på studierna som gäller. På grund av detta så har jag tagit en paus från Facebook eftersom jag känner att det tar för mycket tid och energi från sådant som är viktigare. Jag har inaktiverat min profil på obestämd framtid och har nu bara en tillfällig enbart för att kunna hänga med i det som rör skolan samt kunna hålla kontakt med de allra närmaste, valpköpare och familj. Är det någon som känner sig bortglömd är det bara att skicka ett mail 🙂

Här är ett par bilder:

Vi tog oss igenom anatomin till slut!

Mystiska saker sker med gastric juice på fysiologin…

Mystiska saker sker med bakterier på mikrobiologin….

Uträkningar i Animal Hygiene…

Tunntarmen! Jag besparar er bilderna på hur den ser ut irl 😉

Diseases of Fish

Hornen växte visst ut till Purim 😛

Det var allt för den här gången!

Nu är det dags att återgå till histologin. Och fysiologin och anatomin…

Tjohoo!

Då var det fredag och sista helgen innan termin 2 på veterinärprogrammet drar igång :D. Nu är det förhoppningsvis ”bara” 7 kvar. Ibland får jag nypa mig i armen för att inse att detta faktiskt är sant. I’m living my dream! Det kommer att bli ett smått brutalt uppvaknande att komma tillbaka till verkligheten på måndag när man står där igen: med nya lärare och professorer, nya kurser och studier upp över öronen. En tuff vår väntar och jag är laddad.

Hur ska man då tänka inför framtiden? Räcker det att göra sitt bästa och lämna över sig i händerna på Ödet? Under de senaste åren har jag helt valt bort det där med långsiktig planering och istället förlitat mig på att saker trots allt blir som de ska i slutändan. Som det är meningen att det ska bli helt enkelt. Men är det verkligen rätt taktik…? Anledningen till att jag började förändra mitt tankemönster var att jag alltid haft ett relativt stort kontrollbehov. Har alltid tyckt om att ha en utstakad plan inför framtiden och någon sorts målsättning, men insett att det är betydligt enklare och mindre stressande att leva dag för dag, vecka för vecka och månad för månad. Dock ploppar det regelbundet upp nya respektive gamla drömmar och då är ju frågan om det går att uppfylla dem enbart genom önsketänkande och visualisering, eller om det kanske behövs lite mer konkret och fokuserat arbete mot en tydligare målsättning? Detta tål att tänka på.

(ÖNSKE)MÅL FÖR 2015

• Att jag själv och alla i min närhet får fortsätta att må så bra som möjligt
• Klara studierna (både rent fysiskt samt ekonomiskt)
• Att kunna ta med hästen till Slovakien till hösten
• Att komma i bättre form

BUCKET LIST (MÅL I LIVET)

• Samma som punkt 1 på föregående lista
• Vara lycklig
• Bli färdig veterinär
• Kunna försörja mig i mitt eget företag
• Bo någonstans där det inte regnar 75% av tiden. Borås ligger alltså risigt till!
• Göra comeback på tävlingsbanan och kunna rida lättare klasser med min fina häst
• Att ha möjlighet att vara volontär utomlands några veckor per år och jobba med exempelvis projekt som detta: https://www.facebook.com/princefluffykareem
• Backpacka jorden runt. Rida westernridning i USA, vandra Inkaleden och se Machu Picchu samt Galápagosöarna. Safari i Afrika. Dykning på Maldiverna. Fjällvandra samt se späckhuggare i Norge. Typ…
• Att få en familj. Eventuellt. Om det är möjligt.

Den här listan har varierat en del under åren. Många saker som fanns med på den från början har jag redan fått uppleva medan andra saker har fallit bort. Det som finns kvar nu är sådant jag troligen alltid kommer att vilja göra, så lika bra att skriva ner det så det blir tydligt. Drömma kostar inget och det är rätt kul att kunna gå tillbaka vid ett senare tillfälle och läsa hur man tänkte, alternativt inte tänkte 🙂

Nu är det iallafall dags för fredagsmys här i Skokartongen! Ikväll blir det en sen middag bestående av svenska älgfärsbiffar med fetaost, klyftpotatis, bearnaisesås, sallad och kanske ett glas rött. Det är i mitt tycke ett utmärkt sätt att avsluta en dag efter skidåkning, städning och anatomiplugg.

Trevlig helg på er!